en början

 

 

                

Flygfoto av Freiburg efter de allierades bombningar i november 1944.

 

Det dagas (The Search, 1948) med Montgomery Clift spelades in i en autentisk efterkrigsmiljö i någon av de  ockupationszoner som hade upprättats i Tyskland. Vid ett tillfälle ser man en bilkaravan med rödakorsambulanser och militärjeepar som transporterar små hemlösa borttappade föräldralösa barn genom en sönderbombad stad i gassande sol. Enstaka husgavlar reser sig upp ur ruinhögar av sten ännu tre år efter krigsslutet. Vid ett annat tillfälle ser man en jagad hungrig pojke som barfota klättrar uppför husrester en sommarkväll och tittar in genom ett fönster och ser en flicka skala rovor på golvet nedanför en säng där en vuxen huttrar sjukligt under en filt.

 

Freiburg, där en drygt 20-årig Rainer M Gerhardt bodde 1948, såg antagligen ut så, för även den staden utsattes för häftiga flyganfall mot slutet av kriget.

 

Av några fantastiska ögonblick som fallit i glömska har jag tagit mig friheten att göra en läsbar serie med ord. Handlingen utspelas i ruinerna av ett känsloliv på flykt undan ett nederlag.


(1-3)




1
(rainer, klaus, renate)


rainer:
jesajas stormar sveper fram


klaus:
under våldsamma slag från vingar


*
renate:
blåsten från regnets födelse / brusande ner


*
klaus:
och silverhaven stönar högt


rainer:
i sina fiskars våld


renate:
håll andan!


rainer:
se dessa städer i den bruna luften


renate:
lämnade i mörka skuggor


klaus:
skoningslöst tjutande


rainer:
och i vindarnas tvära kast högljutt klagande läten blott av gudarna förbannat


renate:
evoë / evoë


klaus:
rasande erinnyer ormfläckigt svarta


rainer:
över tungsint ljunghed hundar


klaus:
och galtar längre bort


renate:
och blodpölen mellan idegranarna o du adonis


rainer:
finns vi?


klaus:
dör trösklarna till delfi?


rainer:
bacchus aningslöst raglar ditt hus


renate:
och bjälkarna störtar ner i djupet


klaus:
träsken kvider


rainer:
jaget


klaus:
omfattande


renate:
omfattande världen


rainer:
gemensamt / i krets efter krets


klaus:
mot fullkomning


renate:
å andas in mig ni / och blås mig ut


rainer:
o andas in mig ni eoliska ängder
kasta ut mig vågor på kimmerska stranden



2
(renate, klaus)


renate:
sirener tjuter


klaus:
fruktansvärt


renate:
i blåljus glänser eftermiddagen


klaus:
all blånad tynar bort i bleka himlen


renate:
och tecken stiger


klaus:
grällt och fruktansvärt


*
renate:
å stoft så dödligt sårat


klaus:
i middagshettans glöd


renate:
med torra örter vårdat


*
renate:
upplyft ur tomma intet



3
(rainer, renate)


rainer:
graven tillhör jag
räcker den handen


renate:
växer med skam åt döden till


rainer:
räcker den handen


*
rainer:
mängden tankar nån gång tänkta där jag nu är
där jag nu är


renate:
i resedans blå luft


rainer:
ogräsets småkryp skymmer solen / där jag nu är
andlöst skriande / åt dem

(4-6)


4
(renate, klaus)


klaus:
lagerns blodröda blad kungör en annorlunda måltid


renate:
facklor runt träden


klaus:
hängande grenar


renate:
om fötterna slår örter upp


klaus:
lågor


renate:
förtärande lågor


klaus:
strand som rasar


renate:
grenverk knäcks


klaus:
kroppar far upp


renate:
en rasande menadsvärm


klaus:
tyrsens gröna benpipa


renate:
fogar in den offrade i mysteriet


*
klaus:
blad över furier


renate:
blad över kroppar


klaus:
blad ur nattgröna trädet


renate:
de primitivas kulter därunder


klaus:
skogens skrän



5
(rainer, renate)


renate:
corydon i sjunde eklogen


rainer:
nymphae noster amor libethrides aut mihi
carmen quale meo codro concedite


renate:
med små versbetoningar
av diktens nerv


rainer:
eller av finansteorin


*
rainer:
låt i förbigående musik vidröra det förgångna


renate:
det förbigångna


*
rainer:
ljus ur sagor


renate:
inte ur historien


rainer:
ljus ur sagor rör mig dämpat


*
renate:
rosenknoppen skulle vilja berätta en saga


rainer:
fölungen skulle vilja leka lite


*
rainer:
jag som skulle yppa
vad som aldrig hade yppats


renate:
på stranden för vår enastående fångenskap


rainer:
syntax


*
renate:
jesuiterna förlöste med smärta varje rad under stigmats dagar


*
rainer:
idyllen vår ömma punkt


*
renate:
översätter pound och williams


rainer:
försöker plocka upp dessa glosor igen
med ett grepp som inte prövats här



6
(rainer, klaus)


rainer:
att vända hem
i virveln
av en minnesfras


klaus:
medan en dante förgår
en dante går förbi


rainer:
vårt nirvana


klaus:
språkets nirvana


rainer:
att komma hem till


klaus:
i sentida dikt


*
(zenmusik)


*
klaus:
på eftermiddagen tolvte september blev solen röd


rainer:
historieskrivarna har inget annat att rapportera


klaus:
riglarna öppnades


rainer:
man såg mycket stora djur gå genom stan


(7-9)

7
(renate, rainer)


renate:
den lilla grodmunnen har begripit alla hemligheter


rainer:
fågeln är snarad sen länge


renate:
alla som underrättar om senaste nytt dör fredag kväll
en riktigt skön död


rainer:
vad kan vi ge dem


renate:
vattnet har förlorat sin glättighet


rainer:
jorden rynkar huden


renate:
solen förmörkas



8
(rainer)


rainer (som ett rinnande vatten):
lavez o pluies en lieu de pierre pour les forts aux grandes tables s´assieront sous l´auvent de leur force ceux que n´a point grises le vin des hommes ceux que n´a point souilles le gout des armes ni du songe ceux-la qui n´ont point cure de leur nom dans les trompettes d´os...aux grandes tables s´assieront sous l´auvent de leur force en lieu de pierre pour les forts



9
(klaus, renate, rainer)


klaus:
tamar och ereb stod där i svallet


renate:
röd grydde dagen


rainer:
en grav denna dal


renate:
med vinlöv på stelen


klaus:
en gosse hos baal


rainer:
baden med nakna kreatur


klaus:
en hand karvade


rainer:
skar in tecknen för enlil


klaus:
ett hus satt i gungning


renate:
på baljor


klaus:
fröbaljor?
med vindarna från tammuz


rainer:
då tamar kastade ut sitt nät


klaus:
i den gamla kontinentens azurfärgade ensamhet


renate:
ett nytt tecken på uppbrott


rainer:
ett gammalt tecken på undergång


klaus:
förlorad den tragiska hållningen


renate:
luften endast till för oss


rainer:
förfallets andedräkt


klaus:
läckergommens leende
med ett gross krossade statyer


renate:
ett par tusen sönderslitna böcker

(10-12)


10
(rainer)

rainer (som ett rinnande vatten)
lavez le doute et la prudence au pas de l´action lavez le doute et la decence au champ de la vision lavez o pluies la taie sur l´oiel de l´homme de bien sur l´oile de l´homme bien-pensant lavez la taie sur l´oeil de l´homme de bon gout sur l´oiel de l´homme de bon ton la taie de l´homme de merite la taie de l´homme de talent lavez l´ecaille sur l´oeil du maitre et du mecene sur l´oeil du juste et du notable... sur l´oeil des hommes qualifies par la prudence et la decence



11
(renate, rainer, klaus)


renate:
åkerfälten ständigt skördade


rainer:
ständigt samma himmel


renate:
över krökta ryggar


klaus:
ryggar krökta ner mot jord


renate:
och i regn huset


klaus:
huset för hädangångna själar


*
klaus:
ensamheter över alla kontinenter


renate:
fly


rainer:
till en enda hemtam / genital tid


klaus:
att skygga för


rainer:
skygga för den tidens utmärkande drag


renate:
geranieblad


rainer:
åt en ny kultur


renate:
med bladlöss


klaus:
in year past song / a mighty wonder


renate:
snurrar runt (enligt vico)


rainer:
i avsaknad av ett verkligt revolutionärt parti


klaus:
tropen / på ett tak


renate:
dimmans fjäderskrud i lutningen


rainer:
oroliga skyar


klaus:
temat francesca i första akten


renate:
et je danse


klaus:
de har ätit lotus på en byggnadsställning


rainer:
ett vinberg i hennes bröst


renate:
i brösten svällde mjölken


rainer:
idyllen vår ömma punkt


klaus:
salomons vishet


renate:
i samma bok som den kretensiska frasens argicida


rainer:
o nilens syster / på stranden för vår enastående fångenskap / syntax


renate:
les hommes nu / över taken i parma


klaus:
från takens kanter brakande ner i rännstenen


rainer:
porten öppnad / i skumrasket


renate:
där erasmus levde


klaus:
jesuiterna / förlöste med smärta varje / rad under stigmats dagar


rainer:
att vända hem / i virveln / av en minnesfras


klaus:
medan en dante förgår


rainer (i förbön):
siena verdun monte cassino


klaus (i förbön):
narvik stavanger murmansk mostar


renate (i förbön):
cambrai garmisch partenkirchen minsk moskva berlin


rainer (i förbön):
rotterdam genève bialystok skopje saloniki wien


klaus (i förbön):
strasbourg kolozsvar cadiz freiburg cartagena


renate:
den lauretanska litanian


klaus:
ett enda betonande av en kontinent


rainer:
att vända hem / in i tidens virvel


*
klaus:
vid mandelträdet står den käraste till sent på natten


rainer:
jag vill bege mig dit
av de två duvor som jag sände henne ser jag ingen


klaus:
det ligger en flod emellan


rainer:
jag måste över den
jag måste klättra uppför en höjd
jag ilar genom en dal


renate:
j´ai tendu des cordes
de clocher a clocher des girlandes de fenetre a fenetre des chaines d´or d´etoile a etoile et je danse


klaus:
i gamla europa


renate:
översätter pound och williams


rainer:
försöker / lyfta dessa glosor igen / med ett grepp som inte prövats här


renate:
tyngd av / de hädangångnas / insjöstigar / i månljust minne


klaus:
gamle hästkrake / vid unga år


rainer:
en gammal unghäst / inriden i månget språk


klaus:
lika trilsken än


renate:
håll den i svansen olson


klaus:
grabba tag i staken


rainer:
vi / långt isär


renate:
i en törst efter förmultning


rainer:
ett sug efter undergång


renate:
tigandets rörelse


rainer:
om så alla oceaner vaggade kroppen här


renate:
lotusätande


rainer:
som en del av något / utan födelse


renate:
i den likgiltiga rörelsen hos havet


rainer:
som slår mot kontinenten


renate:
brytande in från annan horisont


rainer:
fast hårdare slår / vår hemkomst till språkets nirvana


klaus:
i sentida dikt


rainer:
likväl / byggnadsarbetets nya grop utesluter inte gåtan


renate:
skåran i jorden


klaus:
frosten


rainer:
och lyftkranarna



12
(renate, rainer)


renate:
ljus i gräset


rainer:
ljus i luft


renate:
på gatan


rainer:
mitt i blå luft


renate:
det förgångnas ljus


rainer:
ljus ur sagor inte ur historien


renate:
aladdins lampa i scheherazades många valv


rainer:
ljus ur sagor rör mig dämpat

(13-15)


13
(rainer, klaus)


rainer:
vad ska jag göra


klaus:
här är det sannas grund


rainer:
här finns den intighet jag omfattar
intet


klaus:
vacklandet in i det osynliga


rainer:
och här är huset


klaus:
grunden lagd av oss


rainer:
här är vägen


klaus:
luften


rainer:
marken


klaus:
denna sanning och detta vara


*
klaus:
låt i blåa luften hägrarna flyga


rainer:
och i flockarna vreden


klaus:
låt i förbigående musik vidröra det förgångna


rainer:
det förbigångna



14
(renate, rainer, klaus)


renate:
meditation / 22 december


rainer:
solen är min vänstra granne


renate, klaus (unisont):
o- / a
o- / ai


rainer:
vi bugar oss djupt för varann när vi möts


renate, klaus (unisont):
o- / a
o- / ai


rainer:
tredje dan i årsfestens månad


renate, klaus (unisont):
o- / a
o- / ai


rainer:
ger jag min bror ett stort gyllene hjul
min bror ska ge mig mat och dryck / vad behöver jag mer
i morgonvinden är nog åkerfälten täckta med snö


renate, klaus (unisont):
o- / a
o- / ai


rainer:
min blårockfar har sagt åt mig


renate, klaus (unisont):
o- / a
o- / ai


rainer:
att uppsöka en husbonde i en by långt härifrån


*
klaus:
försörjningssystem enligt en annan konstruktion


renate:
konstruktion


klaus:
eller dammbygge


rainer:
inte så länge
bara så länge så länge varar


klaus:
flodbädden uppdämd


renate:
till konstgjorda höjder


rainer:
därefter brister allt och bryter fram


klaus:
väller fram


*
rainer:
den uppstigande solens dag ska mitt hjärta ges till fåglarna


klaus:
den nedgående solens dag påbörjar min bror sin färd


*
rainer(sjunger visaktigt):
en ny kontinent / söker sin befruktning


renate (sjunger):
akta er sängkamrater


klaus (sjunger):
er säd är framtidsdräktig


renate:
A D O N I S


klaus (sjunger):
en svart häst ven förbi


rainer (sjunger):
en svart kvinna satt uppå


klaus (sjunger):
ett moln var hon insvept i


rainer (sjunger):
en stormby for här fram


renate:
adonis / adonis


rainer:
alexanders lösning som ingenting löst


renate:
A D O N I S



15
(rainer, renate)


rainer:
lilla hästen skulle vilja leka lite


renate:
lilla rosen skulle vilja berätta en saga


rainer:
älska du som aldrig älskat


renate:
älska du som älskat förr


rainer:
ung är våren full av sånger


renate:
världen skapades en vår


rainer:
älska du som aldrig älskat


renate:
älska du som älskat förr


rainer:
tjurar bröstar upp sig inför ginstens buskar


renate:
hjordar bräker efter brunstens baggar


rainer:
svanar skriar


renate:
kvicka svalor svischar


rainer:
skuggor växer


renate:
granna färgers blomster spanar öppet efter vilda molnens skurar


rainer:
glädjeflickor hoppas inför kvällen


renate:
arbetsfolk snor på till heta mötesplatser


rainer:
hör hur djuren stönar


renate:
stönar häftigt


rainer:
parning är på gång hos vita svanar




(16-18)

16
(klaus, renate)


klaus:
guden skrider genom heta kvällen


renate:
så han strider


klaus:
naken


renate:
utan vapen


klaus:
många flickor följer honom in i kvällen


renate:
guden skrider naken


klaus:
fast hans vapen


renate:
hela heta blomstermånadskvällen


klaus:
svårt har sårat dessa flickor
hårt har stött dem med sitt vapen


renate:
guden stiger ut ur heta kvällen / in i natten höljd i sina vapen


klaus:
höljda i hans nakenhet har flickor blivit hela kvällen


renate:
själva nakenheten är hans vapen


klaus:
många flickor har så under kvällen / häftigt sårats


renate:
av en naken gudoms vapen



17
(rainer, renate)


rainer:
jag har gått genom stan


renate:
helt klädd i guld


rainer:
jag har öppnat dörrarna


renate:
de förblev öppna


rainer:
jag har uppmanat gossarna / att dela sitt läger med mig
jag uppmanade jungfrurna


renate:
att öppna skötet


*
rainer:
över murarna stiger skrål från menuetter


renate:
puckelryggen avviker


rainer:
och dvärgen / rosenbuskens vackra utväxt


renate:
fläktar med klöver ögonlocken


*
rainer:
sömndrucket leder vägarna nedåt


renate:
vita cedrar skyler sig vid vattnet


rainer:
dimma förhindrar avgången


renate:
å prygniska flod


rainer:
lesbiska flod


renate:
flod för gossekärlek


rainer:
augurers leende försvunnet ur vassen


renate:
månen är på gång


rainer:
den slår upp sina hybrida ögon här


renate:
ti na tau rasi ma


rainer:
graven tillhör jag


*
rainer:
jag har sett kvinnorna sitta vid floden


renate:
man ska döda dem


rainer:
med ett snitt in i veka livet ända upp till brösten


renate:
man ska lämna dem oberört


rainer:
man ska ta håret det röda nedanför axeln inte hårets doft


renate:
renheten en vällukt lyser i skyn



18
(klaus, renate, rainer)


klaus:
el muerte


renate:
den gamla visade in mig till ett härligt bad med många lukter
hon tog slöjan åt mig och gav mig ringar och kedjor för händer och fötter


klaus:
el muerte


renate:
badet var härligt och jag mitt i


rainer:
och en svan sänkte sig ner på vattnet


renate:
med knäna måste jag avvärja närmandet men jag vet inte hur det kom sig


klaus:
el muerte


renate.
en svan med vackra blå fjädrar kom till mig
och mellan mina bröst blickade en orms ögon lysande mot mig
men jag kände den / jag ännu oskuld


klaus:
el muerte


renate:
hur en stor törst inte släckte min törst / å svan
svan / jag längtar efter din törstiga törst

den gamla skänker inte i nåt bad åt mig mer
jag nödgas utan ringar eller kedjor se mig i en spegel


klaus:
el muerte

(19-21)


19
(renate, klaus)


renate:
jag har färgat ögonfransarna med grönt
så har jag tillrett rödfärg i smältdegeln
jag vill ta en pensel och måla månarna på mina bröst
riktigt stora månar / runt mina snökulletoppar
de väntar på hans mun / att den ska leka med dem / hans tänder sätta spår i dem


klaus:
de är målade med en särskild rödfärg


renate:
drottningens mäster har skänkt mig lite
en röd färg som denna äger bara drottningen


klaus:
ifall konungar högtidligt skulle blotta hennes bröst


renate:
det har kostat mig en hel del mark


klaus:
hela palmkullen nere vid vattendraget


renate:
fast för röda månar på mina bröst ger jag allt
bara de återför honom till mig



20
(klaus, rainer, renate)


klaus:
stoet hade sin tid


rainer:
o vad det gnäggades brunstigt


klaus:
kvinnan hade sin tid


rainer:
så hon skrattade


renate:
imos silandeiros orela do vado
pra ver o adoecente afogado
imos silandeiros veirina do ar
antes que ise rio o leve pro mar


klaus:
kvinnan hade glömt havet
havet kom över och ropade på henne men hon ville inte lyssna på havet utan sa


renate:
hav om du vill ha mig så ta mig


klaus:
fast havet ropade då


rainer:
kvinna jag tar dig gärna men jag är ju trots allt hav och måste stanna innanför mina bräddar


klaus:
kvinnan ropade


renate:
vad är du för hav som måste stanna innanför dina bräddar vad är du för hav
jag är kvinna hav och om du inte vill stiga över dina bräddar ska jag aldrig komma till dig
du hav


klaus:
och havet ropade


rainer:
kvinna jag kommer så gärna till dig nu redan och stiger över mina bräddar och tar dig
men jag har dämt upp min kraft för vår bröllopsnatt
så som anstår ett hav


klaus:
och kvinnan ropade


renate:
om du inte kan ta mig hav då är du inget hav utan bara en liten sjö
en damm i palatsets förgård där tjänare tvättar sina fötter när det är riktigt hett


klaus:
då kom havet och flödade över brädden


rainer:
men kvinnan gjorde sig till ett skepp


klaus:
hon flöt på havet


rainer:
och kvinnan lockade elden till bröllop


klaus:
och elden kom och ville ligga med henne


rainer:
fast kvinnan blev till sten


klaus:
och kvinnan sjönk till havets botten


rainer:
och av en stor våg spolades hon upp på land och


klaus:
kvinnan hon lockade på myllan och myllan kom


rainer:
men hon svingade sig upp i skyn


renate:
vad är ni för havsvågor som inte kan dränka den här
vad är ni för vindar / den här kan ni inte täppa till
vad är ni för eldslågor som inte kan elda upp den här
vad är ni för jordlager / den här kan ni inte hålla nere


klaus:
men då hon nalkades kreta mörknade himlen


rainer:
kvinnan anropade havet


klaus:
elden


rainer:
luften


klaus:
jorden


rainer:
men


renate:
inget fick himlen att blekna


rainer:
då mörkret slöt sig närmare om henne


klaus:
då mörkret slöt sig närmare om henne stod kvinnan där


rainer:
i skam


renate:
i mjölke


rainer:
stod hon där


klaus:
och en stor tjur hade trängt in i henne



21
(rainer, renate)


rainer:
ti na tau rasi ma


renate:
graven tillhör jag


rainer:
växer med skam åt döden till


renate:
räcker den handen

(22 -24)


22
(rainer, renate, klaus)


rainer:
ett nät


renate:
ett nät av eldar


klaus:
ett nät av eldar gör att natten mattas


rainer:
ett nät av eldar


renate:
låter trumpeten klirra


klaus:
trummorna vaktar sömnen


rainer:
ett rött öga har jag sett lysa upp


klaus:
väggens triangel är full av riktpelare


renate:
en gyllne skiva ska vara världens centrum


rainer:
alla fordon slutar här


klaus:
en stor tuta är åt sömnen given


rainer:
ett nät


renate:
ett nät av eldar


klaus:
ett nät av eldar gör att natten mattas


rainer:
ett nät av eldar gör att stråken viner


renate:
de har gjort att flöjten tonar


rainer:
det har rört handen till att skriva en musik


renate:
en gyllne skiva ska vara världens centrum


rainer:
jag har rört handen för att skriva en musik


renate:
det har hänfört alla lemmar


klaus:
att gå upprätt


rainer:
jag har gjort att flöjten tonar


klaus:
det har hänfört alla lemmar


renate:
att falla i sömn


rainer:
ett rött öga har jag sett lysa upp


renate:
ett nät av eldar gör att sömnen vakar



*
klaus:
på nakna huden beskrivs en krånglig figur för dig


renate:
lilla rosen ville så gärna berätta en saga


rainer:
lilla hästen ville så gärna leka lite


klaus:
ljuset bakifrån skiner genom alla dina kläder


rainer:
helt barfota måste du dansa


renate:
ner på knä med ett vildsint danssteg


klaus:
leden lyser i negativa natten


renate:
bilden i fönstret har visst mist sin karaktär och ständigt glimmar små gnistor
jag kan bara se in i ett fjärran ansikte


*
klaus:
alltjämt törstar till skogs himlakroppar efter sin frihet


rainer:
alltjämt far en förvandlande plogbill fram i det öde


renate:
medan ur fjärran en ensam gud ropar



23
(renate, rainer)


renate:
konungakammaren


rainer:
vilar mellan brösten


renate:
på mumien


rainer:
en vacker kvinnas mumie


renate:
konungakammaren vilar mellan brösten


rainer:
på en vacker kvinnas mumie


renate:
och utanför väsnas utgrävarna


rainer:
le / mot toppen av vår kulle


renate:
i början av vintern /
den milda årstiden


rainer:
vi red till pyramiderna


renate:
mellan benen


rainer:
mellan benen satt en spräcklig katt


renate:
inte långt efter följde ett gossebarn


*
rainer:
den uppstigande solens dag ska hjärtat mitt ges till fåglarna


renate:
den nedgående solens dag påbörjar bror min sin färd


*
rainer:
nattens juver hänger på obscent vis ner i våra munnar


renate:
fallosen lyser på nordanhimlen


rainer:
mångudarna bereder en måltid


*
rainer:
flickvän


renate:
med skum efter nytömd mjölk i ansiktet


rainer:
hur måla dina ögon
med vilken svart färg


rente:
vilken är mörk nog


rainer:
hur lägga in pärlemor i dina pupiller och rött så det lyser


renate:
dina ögonfransar
jag måste rycka ut dem och dra fram nya i en vacker rad lätt böjda till sömns


rainer:
hur ska jag måla alla skuggor i ditt ansikte


renate:
dina ögon bör vara riktade uppåt och lysa av stort djup


rainer:
din hud är ett vitt hav som jag klättrar uppför med mina tänder
mina fartyg i full fart / ska föra dig hän


renate:
dina hårstrån har blivit blå


rainer:
vi ska vakna igen


renate:
mysk och ambra


rainer:
en vällukt lyser upp natten



24
(klaus, renate, rainer)


klaus:
och så fulländade han dem till sju himlar på två dagar och uppenbarade för varje himmel sitt ämbete


renate:
och vi smyckade den undre himmelen med lampor


klaus:
och ett skydd


rainer:
detta är mäktiga vises förordning


klaus:
C O R P O R E


renate:
C O R P O R E


rainer (i bakgrunden en ekande recitation högljutt entusiastisk):
mille mille mille mille mille decollavimus
unus homo mille mille mille decollavimus
mille mille mille vivat qui mille mille occidit
tantum vini nemo habet quantum fudit sanquinis


klaus:
landet öppet / på andra sidan himlen
morgonljuset väcker sina sovande och sätter dem på prov


renate:
stå upp kaccayano


klaus:
sitt vackert här


renate:
lösgör dig ur slappa sömnen


klaus:
var riktigt skärpt / på det att intet svek må drabba digh


renate:
vid brist på skärpa lurar lilla döden


rainer:
vad ska jag göra


renate:
du grinar illa åt mina naglar i din axel


rainer:
en lukt av nardus strömmar från din tunga när den rör vid valven långt inne i min mun


klaus:
sitt grymma värv är mäster klar för nu


rainer:
att undfå grav och grin ur liv och kiv


renate:
och karva genom hela denna akt


klaus:
gå varligt fram och oförtrutet uppåtrest


*
renate:
den stora festen är klar nu


klaus:
eldtungor flammar upp


rainer:
å stora kvinna / viet är en del av ditt sköte


klaus:
viet är obefläckat


renate:
viet äger lingam


rainer:
äger visshetens lingam


klaus:
viet är redo / viet bjudet till festen


renate:
viet insmort med olja


klaus:
viet rengjort även på de mest intima ställen


rainer:
viet så högtidligt


renate:
viet fyllt av nåd


rainer:
stora moder granitansikte


renate:
viet fyllt av glädje


klaus:
viet äger intet


rainer:
viet äger intets visshet och säger ja till denna visshet


renate:
viet är fyllt av värld


klaus:
är fyllt av denna begränsade värld


renate:
viet är fyllt av glädje över denna begränsade och ovissa värld


rainer:
viet är i nuet


renate:
viet är i nuet / stunden för vår vidaste utsträckning vår största glädje


klaus:
viet är i denna stund borta


rainer:
viet är borta i ögonblicket för vårt utsöndrande


renate:
viet är fyllt av glädje i denna värld av glädjelöshet


rainer:
o härskarinna med turkosa kärlekens blödande trut


klaus:
viet är erinrar vi oss / skräcken och fruktan för skräcken


rainer:
offret och fruktan för offret


renate:
hoppet och fruktan för hoppet


rainer:
å / glimmande ansiktsmask över andernas höjder

(25-27)


25
(renate, klaus)


renate:
aldrig nämna den slutna munnen


klaus:
aldrig nämna palatsets inre mur i peking


renate:
nanga parbats krön


klaus:
heliga palatset i lhasa


renate:
de 43 upplysta inför buddha den ende


klaus:
från honom sprider sig ett ljus över dagens ansikte



26
(rainer, renate)


renate:
vilken upplösning i psykets avgrunder


rainer:
jag som skulle yppa vad som aldrig hade yppats


renate:
det skulle gry som aldrig hade grytt



27
(renate, klaus)


klaus:
finns ingen bild av dig


renate:
ingen klarhet omkring dig


klaus:
ingen dunkelhet heller


renate:
ingen kväll


klaus:
ingen morgon


renate:
ingen lampa som sprider ett rödaktigt sken för meditation


*
renate:
inte mörknar örten i diket


klaus:
inte svajar gräset


renate:
det skrämmer inte skuggorna egentligen


klaus:
kedjade vid skuggor


renate:
inte hoppar stenen till


klaus:
och kullen lyfter inte på benen


renate:
det bekommer inte skogen egentligen


klaus:
och floden svämmar inte över